Öronakupunktur används oftast som ett komplement till kroppsakupunktur. Örat används då som en mikrokarta över kroppen och liknas som en bild av ett upp-och nedvänt foster. Örsnibben är huvudet och örats yttre del är ryggrad och sedan benen. Den inre delen av örat speglar de inre organen.
En akupunkturbehandling kan förstärkas med öronakupunktur, ex.vis vid stark smärta eller oro. Ibland sätts små frön på en plåsterlapp på punkter på örat, som patienten kan stimulera själv hemma. Ett lätt tryck på punkterna görs under ett par minuter 2-3 ggr/dag eller vb.
En speciell metod är NADA-protokollet, där fem standardiserade öronpunkter används. Metoden används vid inom beroendevård, som vid rök eller drogberoende och vid stresshantering.
Den moderna öronakupunkturen utvecklades framför allt av den franske läkaren Paul Nogier på 1950-talet, även om behandling av örat förekommit betydligt tidigare inom kinesisk medicin.