Barn/ungdom

Efter att ha tränat hårt i flera dagar fick min son, som är 11 år, ont i hela benen, typ som träningsvärk som höll i sig någon dag. Efter det hade han fortfarande ont i låren, kunde inte träna, varken fotboll eller rida. Han hade ont när han stod upp och att gå i trappor gjorde även det mycket ont. Till och med när katterna kom i närheten ryckte han till om de nuddade benen – varenda gång! Så han fejkade inte, som jag trodde ett tag. Efter en tid (3-4 veckor) kontaktade vi vårdcentralen. Där fick de knappt röra honom och de skickade remiss till barnakuten i Uppsala för vidare bedömning. Blodprov togs också.Vi träffade en läkare som gjorde en neurologisk undersökning på honom och sen träffade vi även en barnneurolog som typ gjorde samma undersökning, lite mer utförlig. Den verkade som att han hade ont i huden på framsidan av låret, ner över knäskålen. Han var hemma från skolan för att han hade så ont, bara att gå gjorde ont.

Vi fick tid för magnetundersökning av ryggraden. Svaret på det var normalt. Vi fick då tid för muskelundersökning och nervundersökning. De testerna var inte så roliga, vid muskelundersökningen stack de långa nålar in i musklerna som han sen skulle spänna. Nervundersökningen gjorde inte så ont utan var istället obehaglig med ryckande fötter och tår. Han fick även lämna ytterligare rör med blod. Alla tester var normala. VI fick en tid till för magnetundersökning. Den här gången av området från bäckenet ner till under knäskålarna. Den visade heller inget. Vi blev erbjudna ett nervläkemedel (gammalt epilepsiläkemedel) som jag tackade nej till.

Vi var nu framme vid helgen innan jul. Läkaren hade pratat med barnonkolog, barnreumatolog och barnortoped och visat alla prover och testresultat. Bara ortopeden var villig att träffa honom (tack och lov!) Dock efter jul- och nyårshelgerna…

Av en slump träffade jag en bekant som jag började prata med och denna sade sig känna igen symtomen som något hon själv hade haft. Hon hade då gått och fått akupunktur som gjort det bra igen. Hon ville gärna veta vad det var – ifall vi fick något svar från läkarna.

Jag kom då att tänka på Åsa som jag själv gått hos tidigare och kontaktade henne när jag såg att hon hade en ledig tid precis dagarna innan jul och jag var ledig från jobbet och sonen hade jullov. Hon kunde träffa honom och titta. Efter att ha ställt frågor och känt (knappt, eftersom han hade så ont!) sade hon sig tro att det rörde sig om ”invasiv kyla” som hon sade att kineserna kallar det. Åsa satte några akupunkturnålar och värmlampa, moxa, över knäna. Vi fick en återbesökstid två veckor senare, efter julhelgen.

Efter 10 dagar kommer sonen ner från övervåningen och utbrister – Jag kan böja på benen! – Jag kan röra benen utan att det gör ont! Han hoppade upp och ner av glädje! Tre dagar senare red han sin första ridlektion igen på över två månader! Vilken lycka!

Vi gick på återbesökstiden och då satte Åsa lite färre nålar eftersom han nästan var helt fri från smärta, det satt lite kvar i knäna när han böjde dem sade han.

Jag fick avboka tiden hos ortopeden och neurologen ringde upp och frågade hur det var med benen och jag sade som det var – att han var bra efter att ha provat akupunktur. Han var glad för sonens skull, det bästa var ju att han blivit bra!

Jag tycker att det är MAGISKT!

Tack så jättemycket!
Kram mamma Karolina